Hemkänsla

"Vi är svenska fans allihopa"

Patriotism är en konstig sak. Man kan tro att den inte existerar hos en själv, så mycket i alla fall, men när landslaget i fotboll möter Nord Korea här i Chiang Mai, då händer det saker i blodomloppet. Det är inte utan en viss mängd av stolthet (ganska mycket) jag ser de gula och blå färgerna tåga in på planen. Det är ganska lätt att raljera över normännen 17 maj, men när man lever i en annan och främmande kultur, är det ganska skönt att känna och veta att det finns en plats i denna världen där jag hör hemma. En plats där jag inte är annorlunda och människor runt mig ser på mig som vem som helst, varken mer eller mindre.
På ett sätt är det inte så svårt att förstå att patriotism kan gå överstyr. När en människa tappar fotfäste och inte hittar sin plats i kollektivet måste hon klamra sig fast vid något, och då kan hemlandet bli det sista man har kvar.

Mosters kanel bullar sitter som en smäck innan match

Idag vann Sverige över Nord Korea på straffar och vi var väldigt glada. På lördag spelar VI mot Thailand eller Finland, beror på vem som vinner. Just nu pågår "Kings Cup" och Sverige har faktiskt vunnit tuneringen flera gånger. Vi hejade på så mycket vi orkade och det skulle faktiskt vara intressant att veta vad de få thailändare som satt runtomkring, tänkte. "Vi är svenska fans allihopa" "Alla vi som älskar Sverige klappar nu" "Oj oj oj ojojojoj oj oj ojojoj" "Komigen gubbar, jobba" och så vidare.
Men kul var det!!!

En sann patriot


Vi kanske hörs igen på lördag kväll efter finalen. Hoppas att de gula och blå skall övervinna allt motstånd.

/The Patriot

Hundar

Om vi nu avhandlat vädret så kan vi ta nästa kapitel, nämligen djur. Kryp var nog det som jag hade en del betänkligheter kring innan vi flyttade hit. Och vi har ju haft vår beskärda del av ormar, även om jag inte sett en enda de senaste fem månaderna. Peppar peppar.

Men de djur som påverkar en mest i vardagen har visat sig vara hundar. De är ett elände.
I vår mubaan finns det minst en i varje hus, vår närmsta granne mitt emot har tre, den brevid skäller så man blir galen. Speciellt pudlarna på gatan skäller som om de vore schäfrar. Folk håller dom ibland innanför sina grindar men lika ofta släpps dom ut på gatan. Ytterst få hundar är välfostrade. De skäller på allt och alla och ute på gatan springer de helst efter en. Därför ser man ofta folk som går med en pinne i handen när de går i vår mubaan, så även jag. Även om jag nu lärt mig av min mor hur man ska visa vem som bestämmer gentemot hundarna, så kan man aldrig vara säker.

Rädda och vanskötta hundar är det. Det gör det här med att ta en promenad utomhus mindre attraktivt.

Sigge interagerar inte jättemycket med hundarna i kvarteret

/Helen

Väder

Och så rusar vi in i 2013 och plötsligt har halva januari passerat. Hej vad det går.

Svalare har det blivit. En sak man blir varse när man flyttar från Sverige, men fortsätter kommunicera med Sverige, är hur mycket vi svenskar pratar om väder. Vår hälsningsfras motsvarande den engelska How do you do, måste ju vara " vilket väder vi har". Till och med Barnkanalens program Sommarlov i somras hade ständig temperatur-rapport och väderprognos.
Tala om att tidigt inskola oss i vädernoja.
 I den mängd av skype-samtal med Sverige som vi har på kontoret inleds de allra flesta med en väderrapport (från Örebro). Och vi svarar alltid, jaha - här är det; varmt.
Att prata väder har liksom förlorat sitt intresse. Här går det bara från varmt - varmare - hett. Jag vet, det är en lyx att inte behöva tänka på väder och kyla. Jag kan sitta här borta och tycka en massa. Så jag lovar att återuppta intresset när vi ankommer Sverige igen.

Men för att ge en lokal väderrapport: det har blivit svalare. Det betyder 25-27 grader dagtid. Noel går med en nyinköpt luvjacka och myser "i kylan". Man får alltså en helt vriden uppfattning om värme och kyla...

/Helen