Avslut

Idag har Noel slutat dagis och Ingrid har varit sista dagen med Tage, Bertil och Pi Noi. Det blev ingen Blomstertid och "riktig" avslutning, däremot glass på Buds.
Alla föräldrar inbjudna men bara vi och en till som kom - lite snopet.



Förberedelser för kvällens Graduation som tog slut för någon timme sen

I höst blir det förskoleklass - kindergarden. Förutom två thailändska fröknar blir det en från Irland och en från Syrien - det kommer bli ett intressant uttal av den mixen! Klasskompisarna kommer att vara från Thailand, Korea, USA och Israel. För Ingrid blir det Preschool.

Det är många avslut denna vecka. Imorgon åker resten av familjen Fållsten till Sverige över sommaren (Josefin är redan där) och en kollega till reser i helgen. Vårterminen är snabbt över här. Den har varit intensivt -  det är ett bra neutralt ord -  rent jobbmässigt. Jag har valt bort att resa under våren, ett val som jag inte ångrar, så jag har verkligen gjort mina timmar på kontoret. Men nu börjar jag bli riktigt ressugen. Det kommer bli Bangladesh, Kina och ev något till - ser verkligen fram emot det.

Danska kompisarna är dock kvar till slutet av juni. Här en bild från helgens utflykt till Naam tuk Bua tong (jag är 99% säker på att det heter så. Men det är limestone vattenfall. Ingen aning om vad sånt heter på svenska? Nån slags sandsten?

/Helen

Fredag kväll

Nyheter kommer o går. Ser att svenska mediers fokusering på kidnappningen i Afghanistan endast handlar om huruvida det var några svenskar inblandade. Idag är nyheten borta och kvar är anhörigas totala ovisshet.

---------

Fredag kväll! Spenderas så här hos oss denna kväll.



behövs nog ingen kommentar...

När Nadine är här får vi äntligen bullar o kakor!

Henrik har hittat en policy som behövde skrivas på

work!

Trevlig helg!

/Helen

Lokal anpassning

Ofta hör man att barn har lätt för att lära och anpassa sig. Det stämmer nog, på gott och mindre gott. En av fördelarna man kan ha när man bor utomlands i denna delen av världen är, att man har råd att ha någon som städar och sköter om hemmet. Att det alltid är rent och städat när man kommer hem. Även detta lär sig barn, att det är någon som plockar upp och ställer i ordning. Men som förälder tycker man att det ändå inte är ok att bara slänga saker runt sig och sedan bara gå där ifrån.

Detta försökte jag påpeka för min dotter, att hon skulle plocka upp efter sig. Men icke. Efter några gångers tjatande tittar hon på mig med en ganska arg uppsyn och säger: "Tror du jag är städflickan här eller...?!."

Jag har även åkt fast för polisen.  De hade en razzia i en korsning där de stoppade motorcyklister utan hjälm. En polis såg mig utan bälte och fick upp näven i samma stund som jag drog ner bältet och försökte sätta fast det. Jag fick betala 200 baht, inga stora summor dock. Hans sätt att smussla och försöka handskas obemärkt med pengarna fick mig att dra slutsatsen att dom pengarna gick rakt ner i den egna fickan. Jag funderade på om jag skulle be om kvitto men tänkte att jag skall nog bara betala och köra vidare. Efter att ha läst en bok om Thailands rätts och polisväsende drog jag den slutsatsen.
En udda upplevelse i vilket fall.

/Henrik

Mötas och skiljas

39 grader idag. Tilltagande fukt. Inte så mycket skit i luften längre. Men regn snart varje dag.

I den internationella kyrka som vi går till tackade man igår av folk som lämnar stan för en tid av sex månader eller längre. Det var runt fyrtio personer som tackades av - och då känner vi till flera till som också åker hem - eller bort, beroende på hur man ser det. Det är något som är väldigt symptomatiskt för en stad som Chiang Mai med så mycket internationellt folk, att människor hela tiden kommer och går.

Det är lite av en paradox och jag har skrivit om det tidigare, att trots att det finns så mycket folk så blir det sociala liv så begränsat - trångt helt enkelt. Och visst förstår jag att man efter en tid inte orkar lära känna nya människor som ändå snart lämnar. Och har man inte ett stort socialt nätverk att underhålla går det ju att lägga så mycket mer tid på jobbet helt enkelt. Och det är ju därför man är här?!

Det har slagit mig att många man träffar på i de här internationella sammanhangen inte tar något initiativ alls till samtal - det är ju helt mot min natur att mingla och socializa men här ligger det verkligen på en själv att bli hälsad på. Och den första fråga som ofta dyker upp är då: For how long are you here?

Bra fråga ... Hursomhelst, hoppas att jag kan komma ihåg den här känslan och hålla den ifrån mig, den dag jag själv möter newcomers.


Här lite bilder från helgens utflykt till Chiang Dao, 7 mil norr om Chiang Mai.



Doi Chiang Dao, Thailands tredje högsta berg.



Finns grottor att vandra runt i men det var kanske inte nåt för familjen Richard.

                                        Men nu fick vi använda pannlamporna i alla fall!




Ett ögonblick av syskonkärlek.

/Helen

Vad gör man...

...när det regnar en hel dag i Chiang Mai? Man kan åka till Bo Sang, strax utanför stan och få en häftig örn målad på sin keps. Regn en hel dag och riktigt kofta-väder: 23-24 grader. Lite kallt!

Igår åkte vi äntligen kvällsturen på Night Safari. Glöm allt vad Kolmården heter. Här matar vi djuren, kramar tigrarna (nä inte vi men många andra) och vingarna av havsörnen är klippta så den sitter still när vi ska åka förbi med bussen!

Okej, det var en bra tur ändå.

/Helen