Vad är okej?

Det finns såklart vissa bitar som man inte alls gillar i ett land, i en kultur. Så även i Sverige, verkligen.

Så med det sagt - jag har svårt för att förstå det sätt på vilket barn kan bemötas här i Thailand. Å ena sidan - det gullas med småbarn, särskilt utländska, som om man aldrig sett en liten tre-årig tjej förut. På restauranger får barnen oftast positiv uppmärksamhet. En vanligt erfarenhet bland svenskar på semester här är att personalen gärna bär runt på ens barn så man får äta i fred.

Och å andra sidan, den ibland totala avsaknaden av respekt för barnets person och integritet. Att man kan reta ett barn tills det gråter, av ingen särskild anledning. Att det är så otydligt var gränsen går hur man får ta på ett barn - många verkar inte alls uppfatta att det finns en gräns. Det är inte bara en risk att någon okänd person kommer och tafsar på ditt barn - det kommer att hända med största sannolikhet. Det kan vara en myndighetsperson, någon på en restaurang, i en butik, på varuhusets toalett.

Jag frågade en person som jobbar som socialarbetare, med trafficking frågor som specialitet: hur kommer det sig att det är så här? Först var han mycket frågande och sa: nej det är mycket oförskämt, så får man verkligen inte göra. Men när vi suttit och pratat en stund: But you know, for you this is a sexual thing. But here it is just to tease the children. It is not sexual. When I grew up they did it all the time! Och en annan person, en kvinna som jobbar med att rädda barn från att bli sålda till prostitution: But you know, the boys genitiles, it´s like a flower, something beautiful.

Människor som gör mycket goda insatser för att hjälpa barn till ett bättre liv. Ändå har vi helt skilda synsätt på vissa grundläggande saker.

Som anställd på Efk får man skriva på en Child Protection Policy. I Asien jobbar vi också för att alla partners som arbetar med barn, ska arbeta utifrån den värdegrunden. Inte bara att barns rättigheter ska tillgodoses, utan att de också bör skyddas från exploatering och fysiska och psykiska övergrepp. I den här miljön är det bara så relevant.

/Helen

Vårvärme

Vårvärmen är på väg i Sverige, så även här. Fast nu när ni går ut och njuter av sol och värme, så håller vi oss inne mer och mer.  Rätt hett om dagarna nu och det ska visst bli varmare. Det känns lite avlägset att man för bara dryga två månader sen satt här i soffan i fleecetröja på kvällarna.

Men vår danska vänner, som nu bott här i fem år, de har en helt annan uppfattning om värmen. Där sover åtminstone pappan i familjen i underställ och yllesockar. Jag kan inte tänka mig att sova utan aircondition när temperaturen är 30 grader klockan elva på kvällen. De enda utflykter som känns aktuella just är de som går till poolen.

Men nu i kväll har utflykten gått till Sunday Street Market tillsammans med besök från Sverige. Anna och Martina som jobbar med ekonomi resp personal på Sverige-kontoret besöker oss hela veckan. Vad kan vara bättre än att få börja sitt besök här med lite shopping!

/Helen

Flexibilitet

Ibland måste man kunna tänka om och annpassa sig efter nya omständigheter. Kanske inte så märkvärdigt men ändå.

Jag har börjat spela tennis som jag skrivit om vid tidigare på ett ställe, ett riktigt slitet ställe. Där det en gång funnits ett omklädningsrum är det idag ett förråd eller nåt. Duscharna är mögliga och icke fungerande, i vissa handfat är det hål och stora bitar har gått ur porslinet, i de flesta toaletterna är det en brun sörja som jag bara har kollat in på avstånd..... Tyvärr är detta det enda utrymmet att byta om på så det gäller att nudda golv och väggar så lite som möjligt. Men det går. Man duschar alltså inte där utan det gör jag vid poolen.

Men idag efter att jag spelat färdigt och gick bort till duschen låg det en vit bubblig vätska där på golvet eller botten. Det visade sig att det var rengörning på gång och där gick det inte att duscha. "Du kan duscha där borta, det går fint". Jag tittade åt det håll som vederbörande pekade men såg ingen dusch. "Var då" frågade jag. Där borta sa killen igen och gick bort en lite bit och drog fram en trädgårds slang. Här är duschen sa han. Jaha tänkte jag, det blir nog inte bättre utan det är bara att gilla läget. Så där står en svettig viting och spolar av sig mitt på gången mellan två byggnader bland disk, byggmaterial, och planteringar med schampo i håret. Totalt o-thaiigt. Men inte mycket annat att göra. By the way; tennisen går bättre nu!

Nåt helt annat.

I den amerikanska internationella skolvärlden tillämpas en ganska så mycket mer omfattande ordningsdisciplin än i Sverige, till och med på dagis eller pre-school. Om någon är för sprallig på samlingen, typ inte riktigt kan sitta som ett ljus på sin kudde och lyssna utan halvligger och pratar lite med sin kompis. Då är det "take a break" som gäller. Vederbörande får då lämna samlingen och sätta sig på en stol bakom alla andra tills han eller hon "lugnat ner sig". Man är dock välkommen tillbaka när man kan sitta "nicely".
Idag berättade Noel att det var tre kompisar som inte kunde underordna sig utan de fick take a break allihop. "Men jag satt nicely hela tiden" sa Noel, så han kunde gå vidare till nästa grej väldigt fort. Barnen måste alltså sitta nicely för att få gå vidare till nästa aktivitet.

/Henrik

Språk

Det här med språkinlärning, hur går det till egentligen?! Är lite lätt förundrad efter kvartsamtalet med Noels fröknar idag. Tydligen förstår han det mesta som sägs där och pratar med både kompisar och fröknar. Kanske inga jättemeningar, men han gör sig förstådd. Vi övar på meningar och ord här hemma, men det mesta verkar komma där, naturligt. Och så är det ju thai class varje eftermiddag, där de går igenom det som pratats om tidigare under dagen, men nu på thai. Fascinerande.

Nu är vi tre i familjen som lär oss thai men jag är väl den med lägst ambitioner. Just nu kan jag meningen "hur gammal är din man/fru?" ganska bra i och för sig. Men jag lever mest på repetition av gamla kunskaper och har liksom inte satt den här mentala bilden att jag kommer att kunna ta mig fram här enbart på thai.

Tittade på barnkläder i en liten butik idag. "Hur gammal är hon?" frågade butiksägaren (på thai och jag fattade, hurra!). "Tre" sa jag, på thai. Bara det att ordet "år" är ett annat för barn upp till tolv år och just då kom jag inte ihåg det. Så jag sa bara "tre", "saam" och hon såg mycket frågande ut. "Three" la jag till. "Ahaa, three years OLD. you must say ---- " och så sa hon det där ordet som jag nu glömt bort. Och jag bara tänker, men jag sa ju ordet för "tre", räcker inte det?? Tänker att det är ju klart som korvspad vad jag vill ha sagt, men nej.

Anyway, nu ser vi blå himmel här för första gången på veckor. Det är mycker fuktigare nu och varmare också, 25 grader på morgonen och runt 35 mitt på dagen. Vi tjatar om luften här men det är som regn i Göteborg, det är en faktor som man påverkas av mycket. Förra helgen i Chian Rai var det så påtagligt dålig luft att det sved i ögonen. Bilen täcktes av ett tunnt lager aska på natten. Och i tidningarna talades det om evakuering av folk i Mae Sai, som ligger lite längre norrut.

Lånar en bild av Jonas Fållsten som ganska tydligt visar vad det är som orsaker alla föroreningar.

Man bränner av risfält men också sly, skräp - ja det mesta som går att bränna.  Ingen vacker syn.


/Helen

Hjältar & Hjältar

Nu sitter vi i vår soffa igen efter en helg i Chaing Rai. En helg som kommer att gå till historien som en helg fylld av blandade upplevelser. Om någon sett förra inlägget då vet du att vi bott på en resort (har även blivit medveten om att mycket kan kallas resort här) som är väldigt fin på alla sätt. Detta var den positiva upplevelsen. Skön pool, skön temp, god mat osv.

Men, det finns ett sådant även här, vi upplevde mer av annat slag. I lördags eftermiddag när vi kommit tillbaka till hotellet efter en dag vid ett vattenfall (det skulle bara bli en förmiddagstur men det blev längre) och vi varit vid poolen ca en timme skulle vi duscha och äta. Helen skulle bara hämta ny kläder i väskan som låg på golvet, när hon ropar till och hoppar bakåt. "Det ligger en orm i väskan!". Det hör till saken att innan hade Noel och Ingrid fått var sin leksaksorm. Helen bad mig kolla ifall det bara var en leksak. Jag går fram till väskan och ser att det ligger nåt som ser ut som en orm men är inte säker på dess äkthet. Men i samma sekund tittar jag på fåtöljen som står bredvid och där ligger det två leksaksormar. DÅ inser jag att detta är på riktigt. Vid detta läget har order gått ut till Noel och Ingrid att hoppa upp på sängarna och sitta still, nästa tanke ägnas åt nästa steg. Hur blir vi av med denna varelse i väskan. Samtidigt hoppas man att den skall vara död när man står där och kikar ner bland alla kläder.

Men då kommer vår hjälte när man som bäst behöver honom, Mr Jonas Fållsten, med två käppar och en toffla i högsta hugg. Vid detta läget har nyheten spridit sig runt resorten och även till personalen. Nu får vi publik. Först trodde de oss inte men när de fick se att det var på riktigt blev de minst lika skakade som vi. Jonas började röra runt i väskan varpå ormen sökte sig längre ner bland VÅRA kläder. Det enda positiva i det hela var att den låg i väskan för vi kunde stänga den och bära bort den till en annan säkrare plats.

Där började vi lyfta ur plagg efter plag. "Wow det finns tre stycken", ropar Jonas efter att mina shorts åkt ut och mer av djuret blottats. Efter ett antal plagg till finns det inte många fler platser att gömma sig på varpå den liksom tar satts och hoppar upp i mitt knä.... nej inte riktigt så. Den liksom hoppar ur väskan och försvinner in bland en massa krukor. Det var inte tre men en och det räckte. Den var inte helt liten heller och brun. Mer hann vi inte se.

När vi tömt väskan och vänt den ut och in ett antal gånger fick personalen söka igenom rummet noga. Men när han som sökte igenom rummet rätt som det var hittade leksaksormarna höll han på att svimma, men blev lättad sekunden efter när han insåg att det var leksaker. Dessa är nu slängda. Men ni kan ju fundera på hur det var att släcka lampan den kvällen och försöka sova. Ni behöver inte fundera på vem som var hjälten, det var Jonas. Tack Jonas för ditt stöd och din hjälp.

Idag frågade vi personalen om det är vanligt med orm i rummen. Ja sa de, det kittlar oss så gött under fötterna. Nää det sa de faktiskt inte. De sa att de finns men förekommer inte ofta. Fantastiskt att just vi fick vara undantaget.

Men det är skönt att vara tillbaka i sin soffa i Chiang Mai. I morrgon är en ny måndag, en ny vecka.

Detta inlägg kan inte kryddas av bilder.

//Henrik

Till Chiang Rai

Idag har Noel längtat efter sina kompisar på Vallareleden. Tror det handlar mycket om att få prata Star Wars, Ninjago och Wii med dom som verkligen fattar.

Här testar han på ett annat lokalt "snack", friterade fläsksvålsringar.

Det mörklila på tallriken och mellan tänderna är majskolv. Den är oftare lila än gul här, men smakar lika.

Imorgon bär det av till Chiang Rai. Josefin, min närmsta kollega, och jag, ska besöka en lokal organisation, Mekong Minority Center. Skolorna är stängda så det blir familjeutflykt över helgen. Här ska vi bo, visst verkar det nice?! lunaresortchiangrai.com/

Det är verkligen ett överflöd av resorts här i alla prisklasser. Man kan även kolla in
mandarinoriental.com/.

Här är Noels beskrivning av vad han tänker göra i helgen.

Solstol, hotellet, Noel som simmar och så Coca-cola förstås

Veckorna rusar förbi av mycket arbete, dagis och språkstudier. Två månader här känns som ett halvår.

/Helen

Olyckor

Skype är världens bästa grej! När det funkar alltså.

Hursomhelst - denna vecka har tre personer i vår bekantskapskrets varit med om mer eller mindre allvarliga motorcykelolyckor. Två som kunde slutat illa med som mest resulterade i blåmärken och skrubbsår, och en allvarlig som ledde till inre blödningar i huvudet.

Idag när vi var ute och åkte behövde vi stanna till för att kolla kartan. Vi stannade till på ett mindre smart ställe, strax efter en kurva, men det var lugnt och ganska lite trafik (om man ska ursäkta det).

Men så händer det. När vi står där och letar på kartan så ser jag i backspegeln att en motorcykel kommer i ganska hög fart. Han kör utan hjälm och med en cigg i handen. När han får syn på vår bil tvärbromsar han så hårt att mc:n får sladd och åker i gatan, och han under den. Vi springer ut och kollar och Henrik går med honom för att kolla hur det gick. Han verka lite snurrig och irriterad på oss först, knäna är skrubbiga. Men sen är han kanske inte så illa däran ändå - ciggen hänger ju kvar i handen hela tiden. Efter några minuters småprat (Henriks specialitet) verkar allt OK. Och vi kör vidare.

Men det händer så lätt.

Tydligen gäller hjälmtvång endast för den som kör motorcykeln. Så då kan det se ut så här:

/Helen