Afternoon tea

Frågar Noel vad han tycker om att vara i Thailand. - "Det är kul - men inte jättekul. Jag saknar mina kompisar." Och så är det, vi saknar våra kompisar.  Vi har haft en intensiv vecka bakom oss, Helen med rätt mastig arbetsintroduktion och Noel och Henrik som lite grann kämpat sig genom dagarna på dagis.

Men idag har vi haft en fin dag med bland annat Afternoon Tea på The Chedi, som är ett mycket flashigt hotell här i stan. Det var en avtackningsgåva från Helens förra jobb så vi avnjöt detta tillsammans med Esbjörn, generalsekr på IOGT-NTO rörelsens Internationella Institut, som ju också har regionkontor i Chiang Mai.



Det var nära att det blev en riktigt bra bild!



Nej ingen barnpool. Det är inte ett sånt hotell... Men very very nice ändå.
 
 

På väg in till Internationella kyrkan

fotograf: Noel

Jobbstart

Ja, vad ska man säga om hur det är när man introduceras till ett nytt jobb. Det är intensivt.

Här är EFK/Interacts regionkontor för Asien. Det är inhyst i ett våningshus med lägenheter och en del andra liknande organisationer runtomkring. Här jobbar förutom jag (Helen) och Josefin, min närmsta kollega som också börjar som regionledare, ytterligare fem svenskar (om jag räknat rätt) och två thai. I hela Asien finns ett tjugotal anställda. 

Tack vare goda råd från min vän Karin har vi verkligen inpräntat ordet "toilet" hos Noel. Det sitter, liksom några andra ord och fraser. Han är själv i förskolan några timmar varje dag, men Henrik får finnas på skolområdet som en trygghet. Det får ta sin tid. Idag ville Noel inte äta vare sig lunch eller snack - då har han ju en syster som gladeligen sätter sig tillsammans med de andra barnen och äter i hans ställe. Man kan undra vem som egentligen håller på att skolas in.

Ja jag vet att det är JÄTTEklassisk bild av nu har vi flyttat utomlands men vi har Kaviar i kylen. Men jag ville bara säga Tack tack Esbjörn för Kaviar, lingonsylt och tidningar. Vi var tvungna att landa och va ett tag innan vi insåg vad man kommer att sakna. Kylskåpet avslöjar också att vi har lite dyrare västerländska matvanor istället för billiga thai. Men man vill ju att barnen ska äta lite mer än ris och ketchup om dagarna.

------------

Detta är ju en blogg om vårt liv här. Men VILKEN spännande politisk helg i Sverige det blir! 



Gamla och nya bekantskaper

Det är lite same same but different att vara här. Stan är sig lik, ändå inte. Vi hittar och kör rejält fel, hittar - och så kör vi rejäääält fel.

Vi har haft en fin helg här i Chiang Mai, med egna utflykter och tillsammans med våra nya danska grannvänner. Imorse tog de med oss på en tur till en litet, vad ska man kalla det, rekreationsområde à la thai med sjö. Det var lugnt och skönt och barnen trivdes med att få leka i sand och brunt vatten.

Det är bra för hela familjen när barnen träffar andra även om de inte leker ihop ännu. Hela omställningen påverkar naturligtvis Ingrid och Noel och mycket irritation kommer fram, både mot oss och mot varandra. Så det är lite tuffa dagar. Men det finns stor nyfikenhet på vad saker o ting heter på engelska, Noel övar och tuggar på enklare meningar och ord, och Ingrid går sjävklart redan runt och pratar låtsasengelska för fullt.

Råttorna har inte lämnat oss. Det är ett oväsen utan like när de springer på innertakens stålkonstruktion och det ekar i hela huset, de springer i vardagsrummets, sovrummets och kökets innertak. Rätt vad det är bara smäller det till här i taket ovanför när de glider upp och ner. Hemskt. Imorgon kommer någon och installerar elektromagnetiska apparater med högfrekvent signal som förhoppningsvis gör skillnad.

Det är fantastiskt att få tillhöra en kristen gemenskap. Idag har vi varit i Internationella kyrkan. Det är en gammal bekantskap för oss eftersom vi ofta var där, då 1995-96, men nu såklart med helt nya människor. Det är ett otroligt kontaktnät, man träffar alla möjliga sorters människor som gör allt möjligt och som kommer från hela världen. Men alla var inte nya för oss idag. Precis när vi ska gå in ser vi Larry, en amerikan som var här då och vars familj vi lärde känna. Sedan dess har barnen gift sig och hans fru Paula tyvärr gått bort i cancer nyligen. Nu har han återvänt själv efter nio år i USA, och landade här ungefär samtidigt som oss. Det var  speciellt att prata med honom.

En annan gammal bekantskap är Daret´s, ett riktigt backpackerhak där vi bodde i tre månader. Det är samma familj som sköter stället, alla har bara blivit äldre, precis som vi. Barnen som då gjorde sina läxor i restaurangen serverar nu och jobbar precis som mamman i familjen, jämt. Maten kanske inte är det mest spännande i världen men de gör väldigt goda juicer på alla frukter man kan tänka sig.

Kommande vecka ska de efterlängtade rutinerna komma igång, med jobb och dagis för åtminstone halva familjen.

Fredag

Fredagsmys är internationellt så det har vi haft här ikväll, och tittat på Toy Story 3 för vilken gång i ordningen...

Vi har haft ett par dagar av plock, flytta runt och ta bort möbler, och inte minst olika inköp. Men också nätter av råttbesök. Det kan man ju ha hemma i Sverige också utan tvekan, men här, så här i början kanske man känner sig lite mer utsatt eftersom man inte vet om det alltid brukar vara så här. Kommer råttorna att springa och jaga varandra på innertaken och gnaga i vårt sovrumstak varje natt? Dom låter inte så små heller - vi vet ju vilken storlek dom kan ha här. Det är ett stort tak och många hål. Några gubbar har varit här och lagt ut gift så får vi se hur det blir i natt. Som tur är har vi inte sett dom inomhus ännu.

Den här fina inbjudan kom den danska familjen och överlämnade idag: "do you won´t to eat (Cinnamon) weth us tomorrow?" 

De har bott här i fem år och har de senaste åren bara haft en annan dansk familj att umgås med och inte känt några andra skandinaver. I december åkte den andra danska familjen hem, så vår flytt hit på gatan var en positiv överraskning. Funderar på hur enkelt man tar kontakt så här barnfamiljer i samma situation. Båda är i främmande miljöer där både barn och vuxna ibland behöver det välbekanta.

Sara i familjen passade också på att varna oss för att ha dörrarna öppna så som vi har. Möss, råttor och ormar helt enkelt. Gick och stängde direkt. Ett viktigt inköp har också varit att hitta rätt sorts myggskydd. Här är det myggen på dagtid som är viktiga att skydda sig emot eftersom de kan bära på dengue feber. Älskar kryp.

Tack för hälsningar här på bloggen och på fejjan. Barnen tycker det är väldigt intressant att höra vilka som skrivit "på datorn" till oss.

Språket

I Thailand, eller i alla fall i Chiang Mai, är det inte många som pratar engelska, alls. Man får bara acceptera det och tänka jaja, men jag klarar mig ändå eller jaja, då får jag väl lära mig så man tar sig fram.

När Henrik o jag var här i Chiang Mai 1995-96 läste vi thai i tre månader. Hemskt längesen men vissa ord sitter kvar, hos Henrik mer än hos mig. Men vi, eller jag, kan absolut inte kommunicera med khun Maam som ansvarar för vårt hus när ägaren är borta, eller med barnflickan hos familjen Fållsten, som också kommer att ansvara för Ingrid en del i vår (troligtvis). Eller med så jätte många andra och i längden blir det ju för trist. Så språkstudier är verkligen prioriterat.

I söndags flyttade vi in.

Men nu tisdag kväll är hallen tömd på väskor. Vi har hälsat på danska grannar två hus längre ner på gatan med barn precis lika gamla som våra. Pojken, som är jämnårig med Noel går på samma skola. Så nu är det engelska, thai OCH danska för Noel.

Tanken var att ananasen skulle komma med på bild men då var den redan uppäten.

Huskontrakt och bilinköp och inskolning

Jo visst låter det som att allt kommer på en gång men vi upplever det inte så, det rullar liksom på.

Imorse skrev jag på huskontraktet och i eftermiddags köpte Henrik bil. Med hjälp av mina kollegor har jag försökt hålla koll på alla frågor man ska ställa vid kontraktskrivande. Hur betalar man en elräkning till exempel? Jo, den kommer i brevlådan och sen betalar man på 7-11. Det var ju enkelt. Samma med telefon- och interneträkningen. Soporna hämtas automatiskt måndagar och torsdagar, här betalas inga dryga två tusen kronor för sophämtning. Skönt. Men hur 17 ska vi nu göra med recycling? Ska man bara ta seden dit man kommer och stoppa allt i soporna? Recycling kunde man visst göra på marknaden, oklart dock vilken marknad.

Detta är entrén i huset.

Bilen vi köpt är en Safira Chevrolet eller Opel Safira som den heter i Sverige. Henrik har tittat på omkring hundra bilar här de senaste dagarna, så scanning av marknaden måste man ändå säga har gjorts. Det blir fint att få en bil att köra i och bra att veta att det inte är så dyrt att laga. Det är ju vänstertrafik här.

Och då vill jag bara passa på att nämna att det står en finfin Saab 9.5, Combi 2.3t, årsmodell 2008, gått 5600, i Strängnäs. TILL SALU. Pris 105 000 SEK.

Igår och idag har Noel besökt sin förskola.Han har varit med ungefär en timme om dagen och så har vi båda eller en av oss varit med. Det brev vi fick hem i förväg hade annars angett att inskolningen går till så att första dagen lämnar man barnet nedanför trappen och säger hejdå, punkt. Men vi sa att vi ville göra det på vårt sätt och det var helt okej, tur nog.  Både Henrik och jag har gått i annan skola än svensk som barn så vi vet ju att det kommer att bli bra, men visst blir det en tuff tid innan Noel förstår språket. Och sen blir det som min mor har påpekat, barnen pratar bättre än föräldrarna.

 Men fröken, Ms Kate, är som en dagisfröken ska vara och kompisarna nyfikna. De kommer från USA, Thailand och Korea. Ytan att vara på är inte som på Vallareleden så klart, och inga skogspromenader blir det heller. (När jag sa det sistnämnda till Noel lyfte han armarna i luften och ropade HURRA!!)

Skolan är internationell men amerikansk. Den mängd av information som prånglas ut och den föräldranärvaro (tex alltid vid en redovisning i skolan) och engagemang (fixa fika och bakning vid utflykter tex) som krävs gör att man inser att det inte är meningen att barnet ska ha två arbetande föräldrar.  Detta har inte vi fått uppleva ännu men det är vad jag hör från kollegorna med barn i skolan. Det blir spännande.

Andra svenska småbarnfamiljer finns det två av så vitt de vet själva. Den familj som också jobbar på EFK och så ytterligare en familj för Diakonia. Dessa två bor grannar, och så vi då tjugo minuter bort.

Här har Ingrid fått låna lite atiraljer av Dalie Fållsten.

Trevlig helg!  /Helen

Framme

I lördags kväll landade vi. Dagarna hittills har varit fyllda av praktiskt fix, billetande men också en hel del lek. Poolen har vi hunnit med två gånger redan och idag besökt vi en lek- och djurpark i utkanten av stan. Och det visade sig att lek- och buslandet även hittat till Chiang Mai! I Sverige är vi lite bortskämda med öppna, barnanpassade ytor - här blir man väldigt tacksam över ett lek- och busland där barnen kan springa fritt och härja i en sval inomhuslokal.

Imorgon ska vi träffa personal på Noels för/skola, Chiang Mai International School. Redan första dagen var vi där och tittade på byggnader och lekplats. Vi är alla lite spända över detta. Hur mycket "svensk" inskolning kommer de att tillåta tex? Noel börjar bli nyfiken på de två nya språken och frågar mer och mer efter vad olika saker heter på thai och engelska. Särskilt meningen "rör mig inte" är användbar i ett land (och världsdel) där man gärna vill klappa och hålla på med barnen. Ingrid är också helt inställd på att hon ska börja i förskola, tidsperspektivet där är lite längre bara... hon får inte börja förrän i september då hon fyller fyra. Gissar att hon kommer att vara rejält laddad att börja då.

Vi bor nu tillfälligt i en liten tvårummare fram tills på söndag, då vi får flytta in i huset. Idag var vi där och tittade. Det är stort, ljust och fint och vi ser verkligen fram emot att få flytta in där. Vi vill ju så gärna fixa liiiite med huset:-) så vi kommer att måla om några av sovrummen innan vi flyttar in, men i övrigt är allt helt ok. Det känns verkligen som ett hus att trivas i. Området ligger strax utanför själva innerstan men ändå inte långt till kontoret.  Inte förrän vi flyttar in och gör oss hemmastadda där kommer vi nog att förstå att vi ju flyttat hit på riktigt.

Nu är huset tömt och tomt

Nu väntar vårt hus på hyresgästerna. Med blandade känslor lämnade vi det igår - det var ju liksom första gången som huset var helt tomt i det helt renoverade skick som det är nu. Det var ett hus vi flyttade in i och ett helt annat vi nu lämnar för en tid.

 Noel har sagt hejdå till Lukas, Rasmus, Eddie, Hugo och alla andra kompisar. Det är inte lätt att vara fem år och ta in alla känslor och avsked som finns där, men som man kanske inte riktigt kan sätta ord på. Och alla som talar om för en att det kommer bli JÄTTEspännande i Thailand!

På fredag går flyget!